Klick med andra

Hoppar på den lätt sönderrostade lånecykeln till det eviga pratet. Gruset gör inte alls sin nytta då vi saknar snö. Åtminstone en person där som får mig att skratta ärligt. Någonstans är jag surmulen p.g.a. tvingandet till nej-tacket till Bo Kaspers på folkan. Med min bästa polare dessutom. Kvällen börjar otroligt mörkt och småttligt. När endast jag och personen rolig blir ensamma kvar börjar snick snacket. Pratet som gör att man känner sig tryggt hemmastadd, att det ringer idioter som inte ens kan habla ur sig svenska då deras kroppshydda är fylld av kemikalier berör mig inte ens. En del människor har det där otroliga avslappningssättet som gör omgivningen go with the flow. Den personen brukar vara jag men turen slog på stort igår då två personer med den fantastiska gåvan fick uppträda och säga sitt. Även på radio. Det uppskattades och lokalen fylldes av ärliga, förvånade underbara skratt. Ämnet diskuterades långt efteråt då reprisen gick att följa. Vill omvärlden veta.