Jag ser inte problemet

Hej! Jag heter Linda, är nyss fyllda 25 år och har aldrig haft ett fullbordat förhållande. Så whats the pråblem? Inget, svarar jag! Ett grundläggande drag hos mig är att jag trivs otroligt bra med mig själv. "Vågar umgås med mig själv" Folk i min närmsta närhet, vet vem jag är som person och har för länge sedan gillat läget. Ytligt bekanta tycks tro att det är något "fel" på mig. "Vadå, du som är så söt" Men ååååååå, det handlar inte om det. Vem som helst kan väl skaffa ett ligg! Kräsen? Javisst! Men inte alls som det var under tonåren. Då kunde man ju dumpa en snubbe för att han hade för hårt knytna "tennisskor". (Tennisskor var inte heta då). Nu när man nått "mogen ålder" är det personligheten man granskar först och främst. Fast kroppshyddan är ju ett stort område som ej går att missa. Förförelse. Humor. Hasardspel= spel vars utgång helt beror på slumpen. Dessutom gillar inte jag att någon "skitar" ner min crib. Sorry, men ja, jag är pedantisk! Men inte så att jag borde bli inlåst på ett mentalsjukhus och sprängas i luften. Så det så. Anser bara att var sak har sin plats. Jag är världsmästare på detaljer. Inget undgår liksom. Människor har ett visst mönster som de rör sig i och som de sprider sina tillhörigheter i. Ibland positivt, men oftast jävligt negativt. Harmoni. Har man ordning och reda där man vistas ofta och mycket, t.ex. hemmet, så får man "lugn och ro" i mindet också. Vetenskapligt bevisat! Men det är ju inte därför man inte lyckats snärja någon stackars manlig själ. Va fan är det då. Jag drar bara åt mig manliga luder. Ser jag ut som en bortsprungen vildkatt man tar hem för att rädda, men inser att den är för vild att tämja för kamratskap? Haha, vilken liknelse. Jag tror att en viss typ av snubbar blir skraja av att man står på stadig grund, och vet vad man vill. Jag kan byta däck på bilen, slänga ihop en ikeamöbel, byta packning (nasty för övrigt). Har hört att jag är känslomässigt kall, men det är bara skitsnack. Om jag är känslokall mot någon, så förjänar dem det. Folk kan tro konstiga saker. 1. Jag har dålig syn, så om jag "kisar" och ser "arg" ut, så är det för att jag försöker få en skarp bild av omgivningen. (Detta skrämmer personer som inte fattar bättre). 2. Jag är en pedant ändå ut i fingertopparna, såg ett diskussions program där det uppfattades som att "pedanter" i hjärnan har sån jäkla stenkoll på läget, att det kan uppfattas som stramt beteende. Detta tror jag på! Hehe. Slutsats: Leva mitt liv "tills" en person (humoristisk, stilig, laid back) kommer trilla i min hemgjorda skogsfälla. Låter naivt, jag vet.