Vetenskap och "sanning"

Ordet fysik kommer från ett grekiskt ord som betyder natur. Kunskap om hur naturen fungerar växer fram genom ett samspel av teoretiska modeller och experimentella undersökningar. Kunskapen förändras ständigt, och detsamma gäller synen på vår egen roll och plats i universum. En vetenskaplig teori kan motbevisas, om exempelvis observationer inte stämmer med vad teorin förutsäger. Då måste den överges. Däremot går det inte att bevisa en teori eller modell. De kan bara göras trolig.

Många människor i vår globala hetsjakt, ser varken sig själva eller andra levande individer. Fler och fler personer springer igenom livet utan att ens stanna upp för en ynka sekund och tänka steget längre än det deras ögon ser. Det dem ser är DERAS "sanning". Den sanningen man anser sig själv ha har visat sig vara mer klurig och svårsmält än jag någonsin kunnat tro. Svårigheter att förstå andras "sanningar" gör min tro på mänskligheten till näst intill syrelös. Jag anser mig själv emellanåt ha problem med att läsa mellan raderna och se folks egentliga önskan och "sanningar". Men är jävligt medveten om det! Man kan inte rädda varenda själ man blickat på. Men man bör i alla fall "rädda" sig själv. Genom att tänka på hur man själv framstår och beter sig inför andras liv. Allt sorts liv. Känner en otroligt drivkraft till att förstå mig själv. Men inser också att det är jävligt flummigt och lite konstigt. Man kan gå igenom hela decennier, t.o.m hela livet utan att förstå sig själv och sina sanningar. Kanske man ska låta tiden och ödet bestämma. Dessa impulser tar viktiga krafter och energier från mig genom att jag tänker "för mycket". Jag vill veta vem jag är! Är det kommersiellt att säga och tänka så. Har mediahysterin fått mig att grunda mig själv så otroligt noga. Snacka om lättlurad!