Flanerande

Kommer på mig själv med att flanera upphottat i hjärnan. Flanera gör man gärna på en ö-värld som har allt-och inget. Med ett pacificgreen böljande hav surrounding you. Mitt absoluta favoritställe är emellanåt just där, i min hjärna, omringad av ett bassängfärgat hav i ett grådaskigt, svenskt uttryckt. Det är världsklass på mina kontraster. Mycket består av raka spår, ettor och nollor. Ibland kanske en dubbel loop. Loopen bildar en stor knut i botten av ett träsk av knutar. Ovetandes av hur mycket de färgar av sin tillvaro på nämd kvinna. Eller är de mycket väl vetandes? Orsaka kaos med vilja? Jag säljer gärna, till budgetpris. Stärker det här vår ras? Hjärnan utvecklas väl? Livet är mänsklighetens tenta, där man ibland stryker med, fattar inget. Ibland får man godkänt och hamnar i nästa ruta. Ett spel? Nä! Vi snurrar till allt, helt med vår egen hjälp. De rätta svarsalternativen på tentan finns inom oss, de ligger så jävla djupt att man kanske aldrig ens hittar dem. Ibland ligger dem och rivs på ytan, som en bultande huvudvärk, tvingar dig att göra något åt saken.