Deal with it..

Jag och min krets av nära och framförallt kvinnliga vänner har diskuterat en vanlig "skitgrej" som pågår i nästan varje förhållande på detta jordklot. Lite av det fenomenet är FAKTISKT friskt och harmoniskt... MEN... när det kommer till hardcore svartsjuka... Ohh, det svartlistade ordet i varje pars ordförråd. Såhär tycker iaf jag: Nu ska vi inte måla fan på väggen för att "min kille" har en egen tänkande hjärna och fungerande hormoner. Hallå, jag kan inte "förbjuda" en annan vuxen människa att få tänka, lukta eller bara vara... What the fuck liksom.

1. Lita på varandra och framförallt dig själv (vad ska du kunna göra åt en annan människas val när det kommer till love bäjbä).
2. Hört talas om "titta, men inte röra". Får man ju lära sig från 2 års ålder.
3. Life goes on (och det innebär att man får gråta och vara lite arg).

Tror svartsjuka handlar om osäkerhet och dålig självkänsla. Det verkar vara asvanligt. Vilken underbar framtid människosläktet verkar ha! Fantastiskt! Gå och tära på varandra med spionkit i högsta hugg ett helt liv. Do it, do that instead of having fun!

Snälla, TÄNK EFTER! Ska det vara så svårt att våga umgås med sig själv? Gå och sätt er i en skog några timmar och lyssna på tystnaden och dina egna tankar! Eller något!